The Last European Colonial Empire

Rysslands imperialistiska arv har länge legat i utkanten av kolonial forskning. Medan de brittiska, franska och spanska imperierna har granskats ingående, har den expansionistiska historien om den ryska staten, under tsarriket, Sovjet och under postsovjetiska regimer, fått betydligt mindre uppmärksamhet. I denna rapport hävdar författarna att Ryssland historiskt har fungerat, och fortsätter att fungera, som en kolonialmakt. Den ryska imperialismens utveckling, från territoriella erövringar i Sibirien och Centralasien till Sovjetunionens dominans i Östeuropa, avslöjar mönster som är förenliga med bredare europeiska koloniala tillvägagångssätt. Ändå har Rysslands expansion i årtionden framställts som ett regionalt, defensivt eller till och med civilisatoriskt angreppssätt snarare än ett av imperialistisk dominans. Sådana ramar blir alltmer ohållbara i ljuset av Rysslands invasion av Ukraina, dess förtryck av interna republiker och dess ideologiska förnekande av fria nationers suveränitet. Konsekvenserna av detta utelämnande är djupgående. Att missförstå rysk imperialism förvränger inte bara det förflutna utan också de villkor på vilka nuvarande konflikter förstås. Rapporten illustrerar att nutida rysk politik inte är någon isolerad avvikelse utan en fortsättning på en långvarig imperialistisk logik. Genom att placera Ryssland inom den bredare ramen för kolonialism bidrar denna rapport med ny kunskap och utmanar kolonialismens konceptuella gränser. Rapporten öppnar därmed för en djupare förståelse av Rysslands förflutna och pågående imperialistiska ambitioner.